- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
64

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Systrarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är då mer än man kan säga om dig.»

Jag kan dock i förtroende tala om, att några år
längre fram i tiden, när Gerhard blifvit en välbeställd
man i staten, sett sig om i världen och öfvervunno
sin forna blyga tafatthet, kom Harriet på andra
tankar och hade alls ingenting emot att bli solstrålen i
hans vackra hem. Men vid denna tid uppmuntrade
eller stötte hon honom tillbaka allt för sitt eget nöjes
skull, och Gerhard hade gått in på leken, fastän det
ibland kom ett uttryck i hans ögon, som borde ha
varnat henne för att gå för långt.

»Kan du inte variera med dina artigheter», sade
Harriet med ett litet gäckande leende. »Man tröttnar
på att ständigt höra ett och detsamma.»

Han rodnade och såg bedjande på henne.

»Bara du inte tröttnar på mig själf —», började
han ödmjukt.

»Det är just hvad jag gör, om du fortsätter att
gå omkring och se sentimental ut», svarade hon
ovänligt med tanke på allt gyckel af småflickorna
för hvilket Gerhards beundran utsatte henne. »Man
skall undvika att göra sig löjlig, käre Gerhard.»

Det flammade till i hans ögon och han tog henne
hårdt i armen.

»Man skall undvika att kokettera, kära Harriet»,
sade han kärft, svängde sig om på klacken och gick
till det bortre fönstret, där han ställde sig med
ryggen vänd mot henne.

Den unga skönheten stirrade häpen efter honom,
och det var ej utan att det låg ett uttryck af gillande
i hennes ögon. Sådan hade hon aldrig sett honom
förr; den där stolta kastningen på hufvudet och
bestämda minen klädde honom bra. Det fanns ändå
ruter i gossen. Men det där om koketteri skall du
allt få igen, min bäste Gerhard. Sådant säger man
ej ostraffadt till en flicka.

Märkvärdigt nog fick Harriet dock ej på hela dagen
tillfälle att visa honom sin onåd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free