- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
65

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Systrarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan de kommit hem ur kyrkan, höll han sig
uteslutande till småflickorna, och på eftermiddagen,
när Harriet ändtligen var ledig från alla
hushållsbestyr var han så inbegripen i ett allvarligt samtal
med doktorn och lektorn, att det ej var att tänka
på att söka afbryta det.

»Så treflig som i dag har jag aldrig sett Gerhard»,
anförtrodde Magda Harriet, då de samlades vid
kaffebordet under lönnen. »Han har varit så glad och
språksam, och det förefaller, som om han i hast vuxit
till sig på alla vis.»

Kanske detta berodde på att Gerhards själfkänsla
börjat vakna, men det förstod sig Magda icke på.

»Tycker du det?» sade Harriet liknöjd och kastade
i smyg en ogillande blick på sin unga släktinge, som
företagit sig något så oerhördt som att en hel dag
låtsa som om hon bara vore luft.

Detta kunde ha nyhetens behag för en stund,
men i längden blef det tråkigt, och när Harriet gick
förbi honom för att servera farmor kaffe, passade
hon på att halfhögt säga:

»Vi äro väl goda vänner igen, Gerhard?»

I stället för att såsom hon väntat åter bli eld och
lågor, såg han på henne med kylig vänlighet och
svarade: »naturligtvis», så lugnt, som om det gällt
den likgiltigaste sak i världen.

Hvad gick åt gossen? Harriet var alldeles häpen.
Men vänta bara, om hon blott fick honom för sig
själf, skulle hon allt få honom mjuk igen.

Medan farmor och de gamla herrarne
samspråkade, och småflickorna voro upptagna med att skämta
med Kerstin, passade hon på att säga till Gerhard,
som för ögonblicket satt och såg rakt framför sig
med en rätt trött min, som om dagen förefallit
honom ansträngande:

»Har du lust att följa mig upp i förmaket och
se på de nya porträtten?»

Han såg på henne med en viss längtande tvekan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free