Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Systrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men du har inte låtsat om henne i dag»,
fortsatte hon, »och därför är jag säker på att hon skall
minnas dig ganska länge, om jag också ej säger
ett ord.»
Gerhards ansikte klarnade. Tänk, om han
omedvetet gjort sig själf en tjänst genom sin visade köld
mot Harriet:
»Tror du verkligen det?» sade han ifrigt.
»Ja, det gör jag visst», bedyrade Gertrud
tvärsäkert. »Harriet kan inte fördraga den, som hon ser,
att hon kan få kuscha med hur som helst, och vore
jag som du —» hon tvekade och tystnade.
»Nå», sade Gerhard litet otåligt.
»Jo, jag tänkte bara, att det vore klokast, om du
höll dig kavat ända in i det sista, dess längre
kommer hon att tänka på dig, begriper du.»
Nej, det begrep Gerhard alldeles icke utan tyckte
i sitt stilla sinne, att flickor voro högst kuriösa
varelser.
Det hade verkligen varit hans mening att före
afresan försöka få tala några ord i enrum med
Harriet, men som han ej var säker på att då kunna
bibehålla sitt öfverlägsna lugn, och Gertrud så envist
tycktes hålla på att detta vore nödvändigt, beslöt han
att följa hennes råd hur påkostande det än kändes.
Följden af detta samtal blef alltså den, att
afskedet mellan de unga tu skedde i allas närvaro och
så lugnt, som om det ej gällt annat än en kortare
skilsmässa.
Båda längtade att säga hvarandra ett hjärtligt ord,
men Harriet ville ej utsätta sig för risken att bli
afspisad än en gång, och Gerhard tänkte på Gertruds
råd och inskränkte sig till att hålla den unga flickans
hand i sin litet längre än nödvändigt var.
Men när han kraflat sig upp på velocipeden och
redan satt den i fart vände han sig om och ropade:
»Ni skrifva väl någon gång till mig, flickor?»
»Ja gärna», ropade Gertrud och Magda; Harriet
stod tyst, men Gerhard uppfångade en hastig blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
