Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Nere hos Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt allvar, men det retade mig, att han trodde jag
var en sådan skral skytt, och därför siktade jag och
sköt.»
»Och träffade rätt», inföll Kerstin med stolthet.
»Det är mer än jag kan säga, ty halfva
kakelugnskransen ramlade ner, och sedan fick jag så
mycket annat att tänka på, bastonad, arrest och dylikt,
att jag aldrig hann se efter om själfva blomman blef
splittrad. Där ha ni emellertid ett litet exempel på
hur mycket jag tänkte på andra.»
Kerstin kunde rimligtvis ej försvara ett så
lifsfarligt påhitt som att skjuta till måls inne i
boningsrum, ehuru hon såg ut som om hon gärna velat
det. Hon nöjde sig därför att säga i så kränkt ton,
som om hon själf varit utsatt för en skriande
orättvisa:
»Så fick han, stackare, också straff därför. Tänk
bara flickor, på hela den sommaren fick han inte
så mycket som taga uti en bössa, fastän han knappt
visste något roligare. Jag förstår inte, att
brukspatronen, som annars var så godhjärtad kunde vara
så hård mot gossen.»
Lektorn skrattade.
»Kära Kerstin, jag bör allt vara tacksam mot en
nåderik försyn, som ej gaf mig dig till mor, ty
annars hade jag antagligen som helt liten gosse skjutit
ihjäl mig, eller ätit mig fördärfvad på snask, eller —»
»Å, så Olof pratar, jag har väl något förstånd
jag också», puttrade gumman. »Tacka han i stället
Gud, att han hade en snäll dadda, som vyssjade
honom till sömns, när han grät om kvällarna och
talade om sagor för honom de långa skymningsstunderna,
när de andra gossarna som voro större
och starkare åkte skidor eller skridskor ute på
dammen.»
»Ja, Kerstin lilla det har du så rätt uti», sade
lektorn och klappade henne på handen, »jag har dig
att tacka för mycket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
