Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Nere hos Kerstin. - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till barnets tysta tankar, envisades ej, att de skulle
förlänga visiten.
»Det var tanklöst af mig att ta fram duken»,
tänkte hon med själfförebråelse då de gått, och hon
åter virade in sin skatt i det fina silkespapperet. »Det
var en Guds lycka, att Olof ej lade märke till den.
Stackars gullbarnet mitt, hon sörjer sin mamma mer
än någon tror», och däri hade gamla Kerstin rätt.
-
TOLFTE KAPITLET.
’Lilla blåstrumpan.’
Iklädda sina nystrukna bomullsklänningar stodo
flickorna på farstubron väntande på farmor, som gått
upp för att sätta på sig söndagshatten.
Doktorn och lektorn hade redan begifvit sig af
till kyrkan, ty den förstnämnde tyckte om att vara
där i god tid.
Kerstin kom ut ur sin kammare, iförd söndagsstassen:
brunrandig klänning, ostindisk schal, hvars
snibb hängde långt ner på kjolen, storblommig
sidenschalett på hufvudet samt svarta handskar, hvilkas
fingrar voro något för långa och hvitnötta i topparna.
Sin stora psalmbok, som farmor köpt åt henne
för dess tydliga stil höll hon jämte ett par kvistar
åbrodd inlindad i en ren näsduk.
Hon stängde omsorgsfullt dörren, tog ur nyckeln
och gömde den under trappstenen, så att ingen
obehörig skulle ’snoka omkring i hennes kammare’,
medan hon var borta, en farhåga, som dock saknade all
grund, ty jungfrurna, hvilka gumman gärna af okänd
anledning misstrodde, hade alltför stor respekt för
henne att utan tillstånd tränga in i hennes helgedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
