- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
100

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett nederlag. Gertrud gjorde som vanligt sitt bästa,
men förmådde ingenting gentemot systerns skicklighet
och Magdas tydliga slarf.

»Det är ingen ära att vinna, när man har sådana
motspelare, som ni varit i dag», anmärkte Harriet
missnöjd.

»När man har otur, så har man», försvarade sig
Magda. »För resten är det inte alls roligt att spela
i dag», och hon kastade klubban ifrån sig.

»Skola du och jag ta ett parti på tu man hand?»
föreslog Gertrud sin syster.

Harriet tvekade.

»Ja, om du mycket gärna vill —» började hon.

Magda, som för en gångs skull gjorde ett hjältemodigt
försök att jaga sitt dåliga lynne på flykten,
innan det hann bli henne öfvermäktigt, kom helt
oväntadt den unga flickan till undsättning.

»Nej, jag vet hvad vi skola göra!» ropade hon
ifrigt. »Låt oss lägga oss här i backsluttningen, och
så läser Gertrud upp för oss det som hon skref för
en tid sedan, när inspirationen kom öfver henne.»

Gertrud såg på samma gång belåten och smått
förlägen ut.

»Hur vet du, att jag skrifvit någonting på sista
tiden?» frågade hon, och denna fråga var helt naturlig,
ty hon talade själf aldrig om när skriflusten kom
öfver henne af rädsla, att de andra skulle kalla henne
’lilla blåstrumpan’, en benämning som hon af hjärtat
afskydde.

»Å, det är inte svårt att hålla reda på den
saken», menade Magda och sträckte makligt ut sig i
gräset. »Det börjar med att du går omkring och ser
fundersam ut och svarar bakvändt på allt hvad man
säger; sedan försvinner du en längre eller kortare
stund, och så dyker du upp igen, rödblommig och
strålande glad, som om du haft någonting riktigt
roligt för dig.» I tysthet tillade hon för sig själf: »och
då är du allra trefligast, ty då kan man få dig till
nästan hvad man vill.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free