- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
101

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bevars, hvad du har ögonen med dig!» utbrast
Harriet förvånad öfver den lillas iakttagelseförmåga.

»Ja, det är så här i världen, att om man inte är
blind eller blundar, så ser man», genmälde Magda
snusförnuftigt.

På detta var intet att svara, och medan Gertrud
efter en förnyad uppmaning från båda flickorna gick
att hämta sitt manuskript, rådde en stund ljudlös
tystnad på krocketplanen.

Magda låg och dåsade med armarna under
hufvudet och ögonen halfslutna, och Harriet som ej
tyckte om att ligga i gräset, emedan hon afskydde
spindlar och myror satt uppflugen på en tämligen
hög sten med stort intresse plockande af bladen
på en prästkrage, hvilken råkat öfverlefva sina kamrater,

»Tror du det blir ’ja’?» frågade Magda så plötsligt,
att den unga flickan som trodde hon halfsof,
häftigt ryckte till.

»Jag har inte frågat om någonting», svarade
Harriet kort och kastade den halfplockade blomman
ifrån sig.

Magda fångade den småskrattande i flykten.

»Nu narras du, för att jag såg, att du rörde
läpparna, men jag skall plocka den färdig åt dig.»

När det sista hvita blombladet fladdrade bort
ropade Magda ett högt och triumferande ’ja’.

»Där fick du svaret på alla dina tysta frågor»,
fortsatte hon. »Han kommer oskadd hem igen,
blir en mäkta stor man och sedan går det som i
visan.» Hon småskrattade muntert:

        »Erik, Erik gyllenlock
        Du får ja i farfars rock.»

»Du är en riktig liten gås», förklarade Harriet
och kastade en handfull gräs i ansiktet på kusinen.

»Gärna det», svarade Magda trankilt. »Jag tycker
gåsungar äro ena små söta kräk, jag, och jämt
ha de något lustigt att snattra om.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free