- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
102

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvad man än säger biter det ej på dig», muttrade
Harriet.

»Nej, det är som att slå vatten på gåsen», inföll
Magda slagfärdig, hvarpå båda skrattade.

»Nå, hvad vilja ni helst höra nu, poesi eller prosa?»
frågade Gertrud, i det hon satte sig i gräset bredvid
Magda och bläddrade i den tjocka annotationsbok
hon hämtat från sitt rum.

»Det är mig ganz egal», förklarade Harriet, som
egentligen rätt litet intresserade sig för systerns
författareskap.

»Det som du sist skref», envisades Magda.

»Men det är så dumt, så, och —»

»Kära du», afbröt systern, »låt oss låtsa, som om
alla preludier voro undanstökade.»

Litet afsnäst åtlydde Gertrud beskedligt uppmaningen
och läste med en röst, som till att börja med
darrade något, ty hon var mycket litet van att högt
uppläsa sin pennas alster:

»Blomman vid vägen».

Det var så varmt och kvaft och dammade så
förskräckligt från den breda landsvägen.

Tidigt på morgonen, då den hvita blomman, som
stod alldeles vid vägkanten, för första gången stack
fram sitt nyfikna lilla hufvud ur det gröna omhöljet,
var allt så friskt och vackert.

Grässtråna, som spirade upp omkring henne voro
raka och ståtliga, och när den lätta sommarvinden
drog förbi nickade hon åt dem och de åt henne.

Hon var så liten än, hennes täcka hufvud nådde
knappt så högt att hon såg landsvägen, men hvad
brydde hon sig om det, när hon hade så mycket
annat vackert att titta på.

Strax bredvid vägen låg en björkhage. De höga
träden föreföllo den lilla blomman allt för öfverväldigande
stora, men gräsmattan under dem ack, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free