- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
104

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de hvita blombladen glänste lika hvita som i
gryningens timme.

Å, så blomman vid vägen såg ut när det nu led mot
kvällen. De hvita bladen voro vissna och skrumpna,
det lilla hufvudet hängde brutet och matt på sin
stängel. Längtande men utan afund blickade hon bort
till sin syster i björkhagen, som ej tagit skada af den
heta dagen.

        »Ack stode jag därinne på tufvan mjuk och grön
        jag vore än ej bruten, men ungdomsfrisk och skön.

        Och stode du härute, där skydd och hägn ej fanns
        helt visst för längesedan du mist din hvita glans»,

tänkte blomman. »Många solskensdagar vänta dig
än, du vackra syster i skogen, men jag har blott att
glädja mig åt kvällen, då jag får sofva.»

Och kvällen kom och den lilla blomman vid vägen
fick sin önskan uppfylld.

* * *

»Hur kom du att tänka på den där sagan?» frågade
Magda, när Gertrud tystnade och med klappande
hjärta afbidade åhörarnas omdöme.

»Jo, när vi för en tid sedan gingo förbi björkhagen,
du vet, såg jag några vackra, friska blommor
växa därinne och nere vid vägen stod samma sort
fastän dammiga och slokiga, och då föll det mig in,
att man kunde sätta ihop en liten berättelse om dem.»

»Tänk, hvad det måtte vara roligt att kunna skrifva
så där om hvad som helst», sade Magda beundrande.
»Om jag funderat aldrig så länge hade jag inte
kunnat hitta på något att säga om ett par blommor.
Jag såg dem inte ens, fastän jag gick förbi dem lika
väl som du.»

»När man inte är blind eller blundar, så ser man»,
citerade Harriet skrattande. »Emellertid var sagan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free