- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
105

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktigt nätt, kära Gertrud», detta i tämligen nedlåtande
ton, ty hon ansåg det vara sin systerliga plikt att ej
genom mycket beröm uppmuntra systerns skrifklåda.
»Men har du verkligen skrifvit den alldeles ensam?»

Gertrud rodnade.

»Nej, jag har fått litet hjälp, men bara helt litet.»

»Af hvem då?»

»Jo, det var så, att Gerhard ville läsa något som
jag skrifvit, och då fick han läsa den här lilla biten,
och så sade han, att han tyckte om den, men föreslog
några ändringar, som jag gjorde, därför att den
blef vackrare genom dem.»

Harriet hade bra gärna velat veta hvilka ord voro
Gerhards i den lilla sagan, men ville ej förråda sitt
intresse med några frågor.

»Gerhard uttydde sagan på sitt eget sätt och gaf
den en långt djupare mening än jag själf kommit att
tänka på», fortsatte Gertrud öppenhjärtigt. ’Blomman
i skogen hade ingen rätt att yfvas öfver att hon
höll sig fin och ofläckad’, sa’ han, ’ty dammet kunde
ej nå henne, och på samma sätt är det med oss
människor’, sa’ han. ’De som ha ett godt hem och äro
skyddade mot alla stygga frestelser så att de kunna
afhålla sig från svåra synder ha inte lof att yfvas
och se med förakt på de stackare, som ha det svårt
på allt sätt och därför duka under för frestelsen att
göra det som är orätt’.»

»Sa’ han allt det där?» utbrast Magda häpen öfver
att den tystlåtne ynglingen i en hast blifvit så
mångordig.

»Ja, och mycket mer till», genmälde Gertrud med
stolthet tänkande på det förtroende han visat henne.

»Det var nog», utlät sig Magda och försjönk i
funderingar, ej så litet afundsjuk på kusinen, som
vunnit hans bevågenhet i så hög grad, att han lät
henne få del af hvad han kände och tänkte.

Harriet sade ingenting, men när kvällen kom bad
hon systern att få skrifva af den lilla sagan.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free