- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
109

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gertrud knuffade Magda sakta i sidan.

»Det är ungdomsbjudning i morgon hos Dahls»,
hviskade hon, »och Harriet är ledsen för att hon
inte får vara med. Farmor säger att hon måste
baka mjukt bröd och pepparkakor i morgon.»

»Det ginge väl an att spara till en annan dag»,
menade Magda, som tyckte synd om Harriet. Och
det var det nästan, ty bjudningar förekommo så
sällan på den trakten.

»Du vet ju att farbror Arvids komma om ett par
dar, och till dess måste alla sådana där sysslor vara
undanstökade.»

»Kan inte Klara baka limpor?» frågade Magda
efter ett kort funderande.

»Skulle jag inte kunna det, som gjort det så
mångfaldiga gånger?» svarade Klara helt förnärmad.

»Var det inte det jag visste!» sade Magda
triumferande och stack af som en pil ut genom dörren.

»Magda har då aldrig ro med någonting»,
anmärkte Harriet retligt. »Jag undrar just hvad farmor
skulle säga, ifall jag sprang ifrån mina sysslor på
det sättet. Men jag är inte Magda, jag», tillade hon
med en liten afundsjuk suck.

Arbetet i bagarstugan fortsatte en stund under
oafbruten tystnad, till dess Magda åter kom inrusande.

»Hon kan väl stänga dörren efter sig», puttrade
Klara, »de drar ju, så att en kan bli vindögd.»

Men Magda brydde sig ej om sådana småsaker
utan drog Gertrud med sig bort i en vrå, där de
förde ett par minuters hviskande samtal.

Under tiden växte skorphögarna på bordet,
underskorporna till vänster och öfverskorporna till
höger om Harriets flitiga händer.

»Skynda på flickor, vi måste ha skorporna på
plåtarna, innan det blir mörkt», ropade hon otåligt.

»Jag har varit och talat litet vid farmor», började
Magda, då hon och Gertrud atertogo sin förra
sysselsättning.

»Var det så angeläget just nu?» sporde Harriet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free