Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mamsellren ha väl hört, att det varit inbrott i
Korsbacka i natt?» återtog han med känsla af, att
man väntade han skulle säga någonting.
Denna underrättelse mottogs med stort intresse
blandadt med en viss fruktan att samma öde skulle
öfvergå prostgården.
»Togo de mycket? Var det flera tjufvar? Blefvo
de gripna?»
Frågorna haglade kring stackars Jonas, så att han
blef nästan yr i hufvudet.
»Dom tryckte in en ruta i ena bodfönstret och
plocka’ en säck full med spiserier, men just som di
skulle hala den ut genom fönstret, måtte di ha blifvit
rädda för nå’nting och släppte säcken med en duns
i golfvet och tog till fötters så fort di kunde. De’
lustiga ä’ att bodbetjänten inte vakna’ förrän säcken
damp i golfvet, så att di mycket väl hunnit komma
i väg me’ den, om di inte låtit skrämma sej så snart.»
»Det var deras eget samvete, som skrämde dem»,
menade Gertrud.
»Asch, hvem har tid att tänka på samvetet, när
en har så’nt för sig», invände Jonas i så tvärsäker
ton, som om han talade af erfarenhet. »Nej, de’ va’
förstås någe buller som dom hörde.»
»Misstänka de någon?» frågade Harriet, i det hon
strödde mjöl öfver den färdiglagade degen och stjälpte
en tallrik öfver den.
»Ja, ett par luffare, som gått och spankulerat i
trakten ett par da’r och hört sig för om ett och
annat. Men man har, förstås, inga bevis, och för
rexten har ingen sett en skymt af dom sedan förgårs
afton.»
»Usch, tänk om de komma hit!» utbrast Magda,
som började tycka att det var kusligt.
»Dom skulle bara våga», utlät sig Jonas lugnt.
»Dom kunde för rexten gärna komma», tillade han
nästan välvilligt, »för då skulle dom få sej så mycke’
stryk, att dom inte kunde sitta på flera dar och se’n
fick länsman ta hand om dom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
