- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
123

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och där stod hon nu tryckt mot väggen, darrande
som ett asplöf, med handen krampaktigt sluten om
sitt försvarsvapen och fast besluten att sälja sitt lif
så dyrt som möjligt.

Men var det ej Gertruds muntra skratt hon hörde
i trappan, och var det ej Jonas klumpiga fingrar, som
trummade på dörren, i det han med förställd röst
ropade:

»Öppna mamsell, — här gäller de’ pengar eller
lifvet!»

»Undan med kommoden, syster lilla», skrattade
Gertrud, »annars stöta tjufvarne omkull den.»

Hennes ord beledsagades af en ljudlig skrattsalfva,
som Harriet mycket väl kände igen. Jaså, Klara var
också med, och Anna-Stina likaså!

Alldeles förbryllad makade den unga flickan bort
det rankiga skyddsvärnet från dörren, som i detsamma
slogs upp på vid gafvel.

»Tillåt mig presentera de djärfva inbrottstjufvarne!»
ropade Gertrud muntert och gjorde en åtbörd mot
Jonas och de två jungfrurna, hvilka högt skrattande
tafatt bockade och nego.

Harriet stirrade på dem.

»Att ni inte skäms!» ropade hon med en röst,
som skälfde af förtrytelse och brast därpå till deras
stora bestörtning ut i ohejdad nervös gråt. Den sista
halftimmens ångestfulla spänning hade varit för
mycket för hennes nerver.

»Hjärtandes mamsell lilla, lugna sej för all del!»
ropade Klara ängsligt och tryckte den darrande flickan
ned på en stol, medan Jonas sakta lomade af utför
trappan följd af Anna-Stina, som passade på att ostörd
få göra honom sällskap. Här hade de ögonskenligen
intet att beställa.

Gertrud slog i ett glas vatten åt systern, hvars
häftiga snyftningar så småningom aftogo.

»Att ni inte skäms!» upprepade hon mellan ett
par djupa andetag. »Det är nedrigt att skrämma en
stackare på detta sätt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free