- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
131

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löfte till er att skrifva från hvarje ny trakt jag
kommer till.

Först och främst skola ni dock mottaga ett
hjärtligt tack för ert bref, som gladde mig, ehuru det varit
ännu mer kärkommet, ifall era meddelanden ej varit
så knapphändiga. I det fallet var Gertrud bäst.
Magda som förr var så språksam, måste ha mistat
sin talförhet sedan jag reste, hvilket jag lifligt
beklagar, och Harriet — nåja, af henne väntade jag mig
knappt en rad. Hälsa henne, att de få ord hon sände
mig voro dock mycket välkomna. Kanske hon någon
annan gång kan få tid och lust att skrifva något mer
än en knapphändig hälsning. Hon bör veta, att jag
sätter högt värde på att få bref från henne, liksom
det naturligtvis är mig mycket kärt att få
meddelanden från er alla därhemma —»

Gertrud tittade menande på systern och kunde ej
afhålla sig från att anmärka:

»Det där sista ansåg han sig skyldig att skrifva
för att blanda bort korten.»

»Ja, det kan en idiot begripa», instämde Magda
nickande.

»Och en idiot kan också begripa, att ni äro
enfaldiga båda två», tog Harriet i med någon hetta.
»Om ni oupphörligt afbryta läsningen på detta sätt,
komma vi ej till slutet före kvällen.»

— »Meddelanden från er alla därhemma, —»
återtog Gertrud. »Jag önskar ni vore med mig häruppe;
ni kunna knappt göra er en föreställning om hur
vackert här är.

Om ni tänka er en samling jättelika ättehögar, tätt
öfvervuxna af bok och gran, — granna, ståtliga träd
— och mellan dem leende dälder, så få ni en liten
aning om hvilken utsikt jag har från mitt fönster.

Här synes inga skarpa, tvära konturer; mjuka och
vågliknande bukta sig åsar och höjder.

Den lilla bergsstad, i hvilken vi för närvarande
uppehålla oss ligger mer än 700 meter öfver hafvet,
och stigningen hit upp från järnvägsstationen nere i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free