Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet utmattade henne ofta, men hon började det
åter på nytt, ty hoppet om räddning gaf henne en
underbar kraft och uthållighet.
Veckor och månader borrade hon i muren med
sitt lilla bräckliga verktyg, och slutligen blef hennes
tålamod belönadt. En smal ljusstråle silade in
genom det lilla hålet, och hon hälsade den med jubel
och glädjetårar. Den gyllene solstrålen gaf henne
nytt mod, och det dröjde ej länge innan hon vidgat
det lilla hålet så att hon kunde tränga sin smärta
gestalt därigenom. Med hjärtat fullt af fröjd böjde
hon sig framåt och blickade ut i det fria.
Men gripen af svindel ryggade hon förskräckt
tillbaka. Utanför det hål hon gjort i muren stupade
klippan nästan lodrätt ned i dalen. Att fly utför den
var knappast tänkbart. Skulle då all hennes möda
vara förgäfves, och hon nödgas underkasta sig att
sluta sitt unga lif i det hemska fängelset. Nej, hellre
dö af fallet utför den branta klippan! Men den
nåderike Guden, som förhjälpt henne till trofast
ståndaktighet, skulle icke han sända sina heliga änglar att
ledsaga henne på den halsbrytande färden?
Med uppbjudandet af sina sista krafter och
sökande fäste för händer och fötter på de utskjutande
klippblocken, klättrade hon utför den branta klippan.
Det var som om osynliga händer uppehållit henne,
så att hon oskadd uppnådde dalen och sitt hem, där
hon med innerlig glädje mottogs af sina föräldrar
och sin trofaste brudgum.
Luitburg och Volkmar.
För ungefär tusen år tillbaka bodde på en borg
i närheten af Blankenburg den högättade Luitburg,
hvilken var förlofvad med den unge och tappre
riddar Volkmar.
Den unge ädlingen, som ville bekransa sitt
fäderneärfda svärd med nya lagrar och skänka det hotade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
