Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET Misstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Misstämning.
Farmor, som kom från mjölkkammaren tittade i
förbifarten in till Kerstin, som satt och stickade
framför en glädtigt sprakande brasa. När gumman kände
sig ’ruskig’ trifdes hon ej bra uppe i sängkammaren,
som var ett tämligen svalt rum. Då gick hon gärna
ner i sitt lilla krypin och tände en brasa, och fastän
morbror Hans var rädd om sin ved, lät han gumman
hållas, så mycket mer som han själf på sista tiden
börjat förstå, att man kan vara frusen till och med
midt på sommaren.
»Hvad säger du, Kerstin, har inte Olof blifvit litet
gladare på sista tiden?» frågade den gamla frun och
satte sig i länstolen.
Hon talade gärna med sin trotjänarinna om hvad
som låg henne om hjärtat, synnerligast när det gällde
’barnen’, ty då var hon viss om Kerstins odelade och
lifliga deltagande.
»Jo, visst har han det», svarade gumman lifligt,
men rynkade i detsamma så bistert ögonbrynen, som
om det ej var med glädje hon bekräftade detta faktum.
Men farmor, som visste, hvad den förtörnade minen
betydde, lutade sig fram.
»Du har tappat en maska, kan jag förstå; tag hit,
så skall jag taga upp den.»
Kerstin räckte henne stickningen.
»Jag förstår mig inte på nutidens garn och stickor»,
anmärkte hon. »Det är rakt, som om om de inte
ville följas åt.»
Farmor tänkte för sig själf, att felet säkerligen låg
däri, att Kerstins ögon voro svagare och hennes fingrar
mer darrande än för trettio år sedan, men hon
smålog blott och sade ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
