Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET Misstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja visst är Olof gladare», återtog gumman; »de
här dagarna, som Arvids varit här är han nästan
sig lik, tycker jag.»
Farmor drog en suck af lättnad.
»Ja, Gud ske lof för det. Stackars min gosse,
det har gjort mig så ondt om honom i sommar.»
»Minns frun hur han bara bet ihop tänderna
när han som liten ibland gjorde sig illa. Det var
sällan han grät eller jämrade sig. Så gör han nu
också, när han har sin stora hjärtesorg att dras med.
Han klagar aldrig och försöker visa sig så glad som
möjligt för att inte göra andra ledsna, men många
gånger har jag sett honom pressa ihop läpparna,
när han trott sig vara obemärkt.»
»Han tänker alltid mer på andra än på sig
själf», sade farmor rörd.
»Ja, Olof har alltid varit en präktig gosse», tillade
Kerstin så stolt, som om han varit hennes egen son.
Och så fortsatte de båda gamla att en lång stund
tala om sin älskling lika ömt och kärleksfullt, som
om han ännu var en liten gosse, för hvars
kroppsliga och andliga välbefinnande de voro ansvariga.
»Det är roligt att se, hur Magda försöker att
muntra upp honom», anmärkte den gamla frun efter en
stund.
»Ja, i går såg jag hur hon till och med sprang
ifrån leken med kusinerna för att prata med Olof,
som satt på soffan under lönnen och såg litet
förstämd ut. Hon gaf sig ej, förrän hon fick honom att
skratta», sade Kerstin, hvilkens ögon märkvärdigt nog
ej alls voro skumma, så snart de följde hennes
älsklingar. »Ja, Gud ske lof, att han har henne», tillade
hon; »en människa, som vet, att hon har någon att
lefva för, bör inte kunna bli fullkomligt olycklig.»
»Det blir man inte ändå», inföll farmor på sitt
blida sätt. »Den, som håller Gud kär, kan
visserligen stundom vara djupt bedröfvad, men dock aldrig
fullkomligt olycklig, som du säger. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
