- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
143

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET Misstämning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, det visar du så tydligt som möjligt —» ett
lätt hån förmärktes i rösten. »Du har sett ovanligt
nedslagen ut dessa dagar.»

Magda såg smått förlägen ut; det var ej utan att
hennes samvete hade åtskilligt att säga henne i fråga
om Gertrud.

»Du tycker kanske jag är för mycket tillsammans
med Lizzie och Hugo, men de stanna ju här så kort
tid, och artigheten fordrar —»

»Att du ständigt och jämt skall hänga dem i
hälarna och ej ha ögon och öron för annat än hvad
de göra och säga», ifyllde Gertrud med ovanlig
retlighet. »Kära du, förskona mig från sådant prat.
Säg hellre rent ut, att du är ombytlig och tycker bättre
om nya vänner än gamla.»

»Jag tycker om alla, som äro vänliga mot mig,
de må nu vara gamla eller nya», förklarade Magda
mycket stött. »Och du, som är ett sådant
dygdemönster borde veta bättre än att vara afundsjuk på
Lizzie för det hon är söt och stilig, och på mig,
därför att Lizzie och Hugo tycka mer om att skämta
och prata med mig än med dig. Vore du som
vanligt skulle de naturligtvis tycka allra bäst om dig, för
det göra alla människor, men nu går du i stället och
har tråkigt för det att du är dum, dum, dum! Jaha,
det sa’ jag.»

Den lilla flickan rusade sin väg, fast besluten att
ej så mycket som titta åt Gertrud på hela den dagen.

Första aftonen efter kusinernas ankomst, sedan
Magda såsom vanligt läst sin aftonbön högt för
farmor, såg denna hur hon sakta rörde läpparna.

»Hvad säger du?» frågade farmor och böjde sig
åter öfver henne.

»Å, det var bara en extra bön jag bad», ljöd det
litet dröjande svaret. Hon hade egentligen ej ämnat
den för farmors öron.

»Får jag inte höra den?»

Magda såg ut, som om hon helst velat svara nej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free