Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET Misstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud tyckte för tillfället, att det var en
underlig värld hon lefde i, och det förbryllade henne, att
hon som tog lifvet allvarligt och ständigt sökte göra
sin plikt blef mindre omtyckt än den som tanklöst
dansade sin väg fram. Detta var ju icke
öfverensstämmande med sanna förhållandet, men Gertrud
glömde för ögonblicket de yttranden hon händelsevis
råkat höra, och hvilka förklarade anledningen till
kusinernas förkärlek för Magda, på samma gång som
de blefvo orsaken till att hon drog sig undan för
sig själf.
Hon hade en dag setat i salen i närheten af ett
öppet fönster, då Lizzie och Hugo gingo förbi på
terrassen utan att se henne.
»Naturligtvis tycker jag bäst om Magda», hörde
hon Lizzie säga. »Hon är som ett barn skall vara,
naturlig och okonstlad.»
»Ja, Gertrud är så otäckt lillgammal», ifyllde Hugo.
»Hon är så vis som en gammal uggla.»
»Det är bara för att imponera på oss, kära du.
I hvardagslag är hon inte alis sådan, säger Harriet.»
»Så mycket värre då. Tillgjordhet kan jag inte
tåla.»
Gertrud skälfde af harm och förtrytelse. Ingen
hade någonsin förr kallat henne tillgjord, och aldrig
hade hon blifvit så misskänd. Hon skulle visst inte
besvära kusinerna med sitt sällskap — nej, visst inte,
och från den stunden drog hon sig så mycket som
möjligt undan dem.
Men hur hon nu satt och funderade i bersån, föll
det henne in, att hon blott gjorde sig själf ondt med
att lefva detta eremitlif. De andra hade gladt och
trefligt dagen i ända; det var endast hon, som hade
tråkigt.
Noga betänkt hade Magda rätt; hon hade varit
afundsjuk, men finns det väl någonting så fult och
dumt som afundsjuka? Alla äro visserligen ej ’stiliga’
som Lizzie eller lustiga och näpna som Magda, men
vänliga kunna alla vara. Detta hade ju också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
