Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudyra, men Magda, som själf bodde i stad och ej alls
fann denna lott afundsvärd, nickade bifallande.
»Ja, tacka vet jag landet», ropade hon, »där har
man aldrig tråkigt, som i gamla otäcka städer.»
»Vänta tills du blir stor», sade Lizzie, »då blir du
nog glad, att du bor i en stad.» Magda såg litet
tveksamt på henne. Nog kunde det vara roligt att gå på
baler, teatrar och sådant, men ändå —
»Jag finge ändå aldrig så roligt, som på landet»,
sade hon därpå med stor bestämdhet, »och kommer
jag på en bal, blefve jag säkert aldrig uppbjuden.
Nej, det vore allt roligare om pappa blefve präst
och vi finge en stor prästgård på landet med hästar
och kor och grisar och —»
Lizzie rynkade på näsan, och Magda tystnade
tvärt, ty hon kunde förstå att kusinen fann hennes
framtidsdrömmar tarfliga.
»Chacun a son goût», sade Lizzie, som kunde
exemplen i sin franska grammatika, och det blef
tyst en stund.
Lizzie återtog läsningen af sin roman, och
Harriet begagnade tillfället att betrakta henne i smyg.
Den stora krusiga luggen, som låg långt nere i
pannan, den eleganta ljusgrå klänningen, som knäpptes
i ryggen och satt, som om den varit gjuten på den
smidiga gestalten samt de nätta skorna med de höga
klackarna, väckte hennes tysta afund.
»Jag ser ut som en klumpig bondpiga bredvid
Lizzie», tänkte hon; det beredde henne rakt ingen
tröst, att hennes enkla bomullsklänning var väl sydd,
att hon hade en lika rund och vacker midja, om
ock ej lika smal som kusinens, och att hennes fötter
voro lika små och välformade, ehuru skorna
verkligen voro något för klumpiga och bastanta.
Hon böjde sig fram och drog klänningen öfver
fötterna i motsats till Lizzie, som sträckte fram sina
så långt som möjligt, och ej heller hade något emot
att visa sina ovanligt välformade ben, så mycket
som blygsamheten tillät det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
