Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bygatan. Lizzie ref ett stort hål på sin fina klänning,
men hvad brydde hon sig därom? Det betydde lika
litet, som att luggen raknade af värmen.
Till flickornas heder måste jag säga, att det mindre
var nyfikenhet som dref dem framåt än begär att vara
till någon nytta vid brandstället, som låg på
sluttningen af en lång och smal ås.
Från alla kanter kommo folk tillströmmande, och
nu ljöd det första dofva klämtslaget, som förkunnade
att fara var på färde.
»Hela byn står i ljusan låga!» ropade en liten
bondpojke förtjust och kilade blixtsnabbt förbi
flickorna.
Lizzie tvärstannade bleknande och såg sig om
efter brodern, men han var redan försvunnen på
andra sidan ån.
»Hugo är så oförvägen», flämtade hon, »tänk om
han går för nära elden!»
Hon drog några häftiga andetag och började springa
vidare, följd af kusinerna.
»Det är ingen brådska», ropade en säflig bonde
efter dem. »Det lär bara vara en liten lada som
brinner.»
Men nu stodo flickorna uppe på åsen och sågo
hur lågorna slogo upp från det största och bäst byggda
huset i byn. Det var en vacker syn, när
eldflammorna stego högt mot skyn och sände ett sprakande
regn af gnistor öfver de närliggande hustaken, men
Lizzie och Harriet ryste och tvekade att gå vidare,
och till och med Magda drog sig ett par steg tillbaka,
ty den tjocka bolmande röken, som drefs mot den
plats de stodo, hämmade andedräkten.
Gertrud, som ej saktat farten vände sig om, och
Harriet lade märke till att hennes ansikte bar samma
beslutsamma uttryck, som den natten de trodde att
det var tjufvar i flygeln.
»Skynda er flickor», ropade hon otåligt, »det
behöfs hjälp därnere!» Nedanför åsen flöt ån,
densamma som rann genom prostgårdsängen, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
