Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud kastade en hastig blick mot porten till
ett annat hus, där Magda i detsamma visade sig med
en stor kaffepanna i famnen, som hon slungade ifrån
sig med sådan fart, att den rullade utför sluttningen
och hamnade i ett dike.
»Magda är en modig tös», tillade han, »jag fick
nyss nästan med våld draga henne bort från
förstubron öfver hvilken gnistorna formligen regnade. Du
är klok och försiktig du, som håller dig på afstånd
från elden.»
»Det kan kvitta lika, om man får sina saker
uppbrända eller förstörda på annat sätt», menade Gertrud
utan att låtsa höra kusinens smått gäckande
anmärkning. »Magda kunde lika gärna ha låtit pannan brinna
upp som slå sönder den mot stenarna.»
Men Hugo var redan långt bort. Han brydde sig
nästan aldrig om att lyssna till hvad hon sade.
Bondhustrun syntes ej längre till i fönstret, och
Gertrud gick hastigt öfver till andra sidan för att se,
om hon kunde vara till någon nytta där. Hon hade
tårar i ögonen, men det brydde hon sig ej om att
dölja. De kunde ju lika väl vara framlockade af den
skarpa brandröken, som af Hugos synbara misstro till
hennes mod och duglighet i farans stund.
»Mor, kisse Murr ligger och sofver inne i
kammarn!» skrek plötsligt helt hjärtängsligt en gäll
barnröst, och en fyraårig parfvel gjorde fruktlösa försök
att rycka sin hand ur moderns för att rusa in i det
brinnande huset. Men modern höll honom stadigt
fast och försökte lugna honom med att kisse Murr
för längesedan hoppat ut genom det öppna fönstret.
I alla händelser skulle han nog vakna innan elden
hann så långt som till kammaren.
Gossen stod lydigt stilla, och modern som trodde
att hans tankar redan tagit en annan riktning, släppte
honom för att åter hjälpa till med vattenlangningen.
»Mor Kajsa, mor Kajsa, pojken eran rände af in
i det brinnande huset!» skrek en röst ur hopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
