Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlamad af skräck sjönk den olyckliga modern
ner på en sten ur stånd att skynda efter sitt barn.
»Rädda honom, för Guds skull rädda honom!»
ropade hon utom sig, men innan någon annan kom
sig för att lyda hennes uppmaning, rusade Gertrud,
som befann sig i närheten, med blixtens hastighet
in i det brinnande huset. Väldiga rökmoln slogo
emot henne i förstugan, men genom den öppna
köksdörren såg hon att elden och röken ej ännu hunnit
tränga in i kammaren. Faran för henne var därför
icke så öfverhängande som de utanför stående trodde,
men det ville dock mod till att bege sig ditin, då ju
möjligheten att återvända i hvilket ögonblick som
helst kunde vara omintetgjord.
Men Hugos gäckande ord ringde i Gertruds öron
och hon störtade in i kammaren, där den lille
pojken helt trankilt satt med sin älsklingskatt på
armen och plockade förklädet fullt med leksaker, som
han håfvade upp ur en gammal trälåda.
Hon ryckte honom häftigt upp från golfvet och
släpade honom med sig utan att bry sig om hans
skrik och rop på sin ’tummapet.’
Köket var nu så fullt af bolmande rök, att
Gertrud ej kunde se utgången. Hon törnade ett par
gånger mot väggen alldeles yr i hufvudet, och
pojken på hvilken hon släpade blef allt tyngre. Hans
gälla rop hade öfvergått till ett doft stönande, ty han
var redan nästan halfkväfd af röken.
Med återhållen andedräkt och uppbjudande af
sina sista krafter gjorde Gertrud ännu ett fruktlöst
försök att nå dörren. Då ropade en klar röst:
»Är du där, Gertrud?» Någon böjde sig ned och
lyfte upp gossen, en stark hand grep henne själf om
armen, och i nästa minut, utan att rätt veta hur det
gick till, befann hon sig ute i det fria.
Ett hemskt brak öfverröstade det jubelrop
hvarmed de hälsades. Förstugans tak hade störtat ned
och flammande lågor slogo ut genom den öppna
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
