- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
158

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hugo var modigare än jag», sade hon sakta. »Jag
tänkte inte på hur farligt det var, men han visste
det och sprang ändå in för att hämta oss.»

»Hugo är en gosse, så att det väl inte är
underligt om han är modig», invände Magda, som hela
tiden stått och i tyst beundran strukit kusinens hand.

Hugo som hört både den ena och den andra
anmärkningen vände sig om och lade handen på
Gertruds axel.

»Jag säger, som Harriet», sade han hjärtligt, »du
är den oförskräcktaste flicka jag känner.»

Gertrud blef röd öfver hela ansiktet af förtjusning
— den beundran hon så ifrigt eftersträfvat hade hon
nu ändtligen vunnit.

Men när flickorna en stund senare gingo hem,
emedan deras hjälp ej längre behöfdes, såg Magda,
som troget höll Gertrud under armen att denna långt
ifrån att se ut som en triumferande hjältinna, tvärtom
hängde hufvudet på ett högst bedröfligt sätt.

»Är du trött?» frågade Magda deltagande.

»Nej, inte alls, jag går bara och tänker på hvad
Hugo sade.»

»Nå, det var väl ingenting att se ledsen ut för»,
menade Magda. »Om jag fått så mycket beröm, hade
jag blifvit så uppblåst som en gammal padda.»

Gertrud tvekade, men så beslöt hon sig hastigt för
att lätta sitt hjärta.

»Det var inte alls bara af medlidande med gossen,
som jag sprang ditin, det var mest för att Hugo
trodde, att jag inte var lika modig som du.»

Det uppstod en kort tystnad, hvarunder Magda
sakta drog sin arm ur kusinens, men vid tanken på
den verkliga lifsfara i hvilken Gertrud sväfvat, tog
hon henne om halsen.

»Du behöfver aldrig inlåta dig i någon täflan med
mig, och inte heller skall du göra dig sämre än du
är, Gerti lilla», sade hon med ovanlig vekhet. »Du
är ändå både duktigare och snällare än jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free