- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
167

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Festen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Magda såg förnärmad ut, men teg visligen, ty en
flerårig erfarenhet hade lärt henne att hysa respekt
för Klaras vrede.

Nu kom Anna-Stina springande med
gräddkannan, och Klara marscherade af med den stora
kaffebrickan, hack i häl följd af Magda, som bar en
mindre bricka, på hvilken åtskilliga slag af
kaffebröd voro prydligt grupperade kring den stora
saffranskakan, som tronade i midten.

I farstun mötte de gumman Kerstin.

»Frun undrar —», började hon, men blef strax
afsnäst.

»Jösses, dom får väl lugna sej tills en kommer,
dom sitter väl inte i sjön, vet jag.»

Kerstin makade sig beskedligt ur vägen och teg.
Också hon kände Klara.

»Jonas sa’ nyss, att Anna-Stina är en vacker tös,
och därför är Klara så ond», upplyste Magda
halfhögt Gertrud, som höll salsdörren öppen åt henne.

»Jag kan förstå, att det var något sådant fel»,
hviskade Gertrud tillbaka.

»En sådan liten nätt husjungfru du fått», sade
friherrinnan Örnklo, som stundom täcktes skämta,
till farmor, då Magda med en nigning bjöd henne
småbröd. »Det är så trefligt att se små flickor göra
nytta.»

Magda rodnade och såg ut, som om de gillande
orden ej voro henne välbehagliga.

Hon kastade en förstulen blick i spegeln, då hon
gick förbi den och tyckte, att hon såg löjlig ut, där
hon försiktigt skred fram med sina korta armar så
vidt utsträckta som möjligt för att kunna famna den
omfångsrika brickan, och det var ej utan att hon
ångrade sin begäran att få biträda vid serveringen.

Nu kom turen till herrarne ute i salen, och hon
uppfångade en skälmaktig blick af Hugo, då hon
gick förbi honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free