Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mamsell Harriet och fröken Lizzie — det var en
egenhet hos Klara och det öfriga tjänstfolket i prostgården
att låta Harriet behålla mamselltiteln, medan de
däremot voro angelägna att följa med sin tid och säga
fröken åt främmande unga flickor — har letat en lång
stund. Nu sitter dom och spelar piano, för det ville
doktorn, men Gertrud går visst och letar än. Skynda
er opp, innan dom blir onda på er.»
Dörren flög igen och Klara var borta.
»Nu är hon god igen», skrattade Magda, »annars
hade hon inte brytt sig om att söka upp oss. Men
det är väl bäst att gå upp då», tillade hon suckande
vid tanken på sina försummade plikter, och så kysste
hon Kerstin och rusade i väg, i sakta mak följd af
Hugo, som fann det vara under sin värdighet att
springa, då sängkammarfönstren voro fulla af folk.
Det ville sig ej bättre än att Magda råkade både
farmor och far ute i farstun, där de höllo en sakta
rådplägning angående några anordningar vid supén,
ty i fråga om dylika saker var lektorn ett orakel,
som gärna och ofta rådfrågades af sin mor. Så snart
Magda blef dem varse antog hon en ödmjukt
afvaktande hållning, men till hennes glada öfverraskning
uteblefvo förebråelserna, ty farmor hade ondt om tid,
och lektorn, som af Lizzie hört talas om Magdas
misslyckade försök att spela artig värdinna, hade ej hjärta
att banna henne för det hon rymde slagfältet, hvilket
han tvärtom fann ganska förlåtligt.
»Bättre fly än illa fäkta», sade han skrattande.
»Gå nu in och gör ett nytt försök min unge, så lyckas
du kanske bättre.»
Men Magda hade för tillfället förlorat all lust att
spela någon roll i sällskapslifvet och förhöll sig en
lång stund så stilla, att Harriet fann sig föranlåten
fråga, om hon förätit sig på kakor.
»Hur skall jag kunna föräta mig på hvad som
andra redan ätit upp?» frågade hon surmulet tillbaka.
»Det var inte stort mer än servetten kvar på brickan,
när jag bar ut den i köket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
