- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
178

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TJUGONDE KAPITLET. Från Magda till Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På tal om Hugo, så är han en treflig gosse, glad
och skojig, och så har han så vackra blå ögon.
Gertrud tyckte också, att de var rysligt vackra.

Det har varit ledsamt ett par dar efter bjudningen,
för morbror Hans blef så sjuk, att han måste ligga
till sängs, och vi fingo skicka efter doktorn.

Nu är morbror uppe igen, men han är frusen
och trött, och farmor ser orolig ut.

Jag frågte far om det var farligt, men det trodde
han inte, åtminstone inte den här gången, sade han.
Om morbror blir klen, tycker jag far gärna kunde
bli hjälppräst åt honom. Tänk, så lifvadt det vore
att få bo här året om! Å käre, så lifvadt det vore!
Det vore dessutom nyttigt för far; han har varit
riktigt glad hela sommaren, men nu börjar han se så
allvarsam ut igen, och jag vet nog hvad det beror
på. Det är inte längre roligt hemma, förstår du. —»

Här började Magdas läppar darra, och hon måste
göra ett kort uppehåll för att torka bort tårarna,
som ville falla ned på papperet.

»I går må du tro blefvo far och vi flickor bjudna
till klockargården för att smaka på kantorns goda
äpplen och plommon. När vi kommo, sade hans
gamla hushållerska till mig:

»Kantorn trodde inte Magda skulle tycka det vara
roligt att komma ensam, och därför bjöd han de
andra med. Han ville så gärna visa Magda en
artighet, innan Magda reste.»

Jag spärrade upp ögonen för jag blef så förvånad.

»Hvarför skulle han visa mig en artighet?»
frågade jag.

»Därför att han tycker, att Magda varit så snäll
och vänlig mot honom.»

Nog kände jag mig smickrad, men vet du, jag
blef ändå rysligt förlägen, för det är väl ingen som
burit sig så ohyfsadt åt mot kantorn, som just jag.
I alla fall är det bra roligt, när folk gör affär af en.
Kantorn behandlade mig precis som om jag varit en
prinsessa, och jag fick de bästa äpplena, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free