Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assessor Odhelii den 19 Febr. aflämnade Berättelse om Pigan Carin Pärsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fruntimmer därunder inkommit, som trängdes ända in på Sängen, blef
följande Predikan starkt talat emot granna kläder och högfärd;
Äfwen som den förr omtalte utlåtelsen i mellersta Predikan, at hon
skulle wisa Christi korsfästelse, som ock skedde, synes mycket öfwerlagd.
5:to, Det sista tysta Samtalet efter klockan 4, innehöll, som
sagt är, böner om at få bli qwar i Paradis, då hon talade mera
tydeligt och redigt än förra gångerne, men när det ej wille hjelpa,
utan hennes själ skulle därifrån tilbaka, tog hon ändteligen afsked på
följande sätt: hon låg stilla med Hufwudet, wändt åt wäggen,
blundade och sade: Adieu Gud Fader, Adieu Guds Son, Adieu
Gud den Helige Ande, Adieu Guds Moder, Adieu du
klarskinande Abraham, Isac och Jacob, Adieu min söta Engel,
(ty hon har en egen Engel, med hwilken hon ibland äfwen håller
samtal) Adieu alla Själar. Hwarpå hon tystnade litet, och efter den
omtalte Korss-bäringen om någon stund beredde sig til at se up,
brukandes därtil egna, besynnerliga och altid lika åthäfwor, såsom nyss
förut sagt är.
6:to, Under den Spasmen, som altid slöt Convulsionerne, kunde
jag utan möda räta ut hennes fingrar, och kände til min stora
förundran helt tydeligen huru hon sträfwade emot och knäpte dem
tilbaka; Äfwenså kunde jag böja Arm-wecket. Då en af de närwarande,
under det hon wisade huru Christus war bak-bunden, med styrka tog
i och wille låssa händerne, började Wärdinnan gråta, då jag på
Fransyska bad honom släppa henne.
Alla desse omständigheter synas mig utmärka hennes med-wetande
och en sjelf-willig åtgjärd til desse häftiga convulsiviska rörelser,
hwilka därföre i det mästa ej lära wara någon sjukdom.
Men änskönt det endast blefwe sanno-likt at de äro sjelf-willige,
så blir dock tydeligit at hennes åthäfwor under Predikningarne ske
efter hennes wilja. Hon blundar då, wänder sig altid åt folket, och
ligger i förstone på ena armen i Sängen, samt kastar Hufwud och
Bröst med häftighet fram och tilbaka, men när hon wil intrycka sina
förmaningar med mer alfwar, än wanligit, wrider hon sig bättre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
