Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om en Predikande Piga i Wäster-Neriket, uppsatt af Ortens Kyrko-Herde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon slutade sina Predikningar, hade hon andra sällsamma uptåger för
sig, hwilket ock en gång skedde i min närwaro; Hon satte sig up i
Sängen altid med tilslutne ögon, liksom mottog med händerna Korsset
af Frälsaren, lade det först på den ena axlen och sedan på den
andra, pustade därunder ganska tungt, fick det ifrå sig, och tackade, at
hon warit wärdig bära Frälsarens Korss. Hon tycktes emottaga
någon mat af Frälsaren, förde den til munnen, smakade och åt med
mycken begärlighet, tackade därföre med utlåtelse at det war ganska
sött. Af Frälsaren undfeck hon ock Palmer, Palmor kallade hon dem,
weftade dem med handen under mycken Frögde-betygelse, då hon ock
begynte med drillande röst sjunga Helig, Helig, Helig, ganska långsamt.
Man berättade mig ock, at hon någon gång under förskräckelige
åtbörder stält sig, som wore hon stadd på Korsset, at lida för wissa
menniskjor, kände för något otidigt lefwerne, dem hon ock skolat nämnt
wid namn. Altid då hon war stadd i Predikande eller sina
föregifna uppenbarelser, stälte hon sig såsom aldeles känslolös, utan både
hörsel och syn, så at ingen skulle med någon åtgärd kunna taga
henne därutur eller upwäcka henne utur sin dwala. Knapt hade Cajsa
här predikat en wecka, innan däraf wiste sig en bedröfwelig
wärkan. En morgon ganska bittida kom hennes Husbonde Olof Olsson
til Prästgården, och omtalade med mycken häpenhet hennes idkeliga
Predikande, hwarunder hon ock nu skall hafwa sagt, det Olof Olsson
den dagen skulle oförmodeligen få ganska mycket pengar och blifwa
öfwermåttan rik. Jag kunde i förstone icke annat än bemöta detta
med löje; men förmärkte snart, at mannen war på owanligt sätt rörd
däröfwer, förklarandes någon farhoga för så hastig rikedom. Jag
borde därföre gifwa honom härom alfwarsamma föreställningar, och af
flere skäl försäkrade, det han för desse oförmodade pengar wäl skulle
blifwa fri både den dagen och framdeles. Detta oaktat förmärktes
ändå, at Olof icke war just wäl til mods; Hwarwid ock Drängen
Jöns Olsson, som denna gången gjordt honom följe til Prästgården,
berättade, at Olof hela förflutne natten warit mycket orolig.
Jag gaf honom den underwisning som han nu tycktes behöfwa,
hwarmed han och Drängen åter reste hem. Men Olof blef ju längre, ju mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
