Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O runor, ristade af tidens stickel,
I skrynkor, som kring mina ögon tätnen,
Tack for det budet, som I till mig bären,
Tack! jag ej fruktar at förnimma det.
O jag forstår: I kommen att mig säga,
att ålderdomen kommer, kommer snart,
ock döden se’n — att det är tid att taga
ett helt farväl från lusten att behaga,
att smekas utaf sken och flärd och verld.
Men lifvets Herre, när han ser vår svaghet,
en engel sänder oss — den bleka Tiden.
Och tidens engel, mild, men allvarsam,
barmhertig i sin stränghet, sakta märker
vår panna med en outplånlig stämpel
och stänger for oss fordna fröjders tempel
och sätter hånets dämon for dess port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
