Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blå tornet i Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trosförvandternas förtryck gick honom djupt till hjertat, och
han beslöt att i Guds namn våga lif och blod för
religionsfrihetens heliga sak. Man säger, att Gustaf
II Adolf var ärelysten och att det var hans
ärelystnad som dref honom till att kasta sig in uti
detta vidtutseende krig. Jag vet det icke, men så
mycket som jag haft tillfälle att iakttaga vår store
konung personligen både i hans offentliga och
enskilda lif, så har jag aldrig funnit honom vara
anfäktad af den vanliga lystnaden efter pris och
fåfänglig ära, och hvad jag med säkerhet vet, det är,
att ingen kunde hafva varit värdigare än han till
att bära och försvara en kejsarkrona, om verkligen
en sådan hägrade för hans hjelteöga, ty dråpligare
furste och ädlare man har aldrig fört svärd mot
fiender.
Jag minnes ännu den 17 Juni 1630, då
femtontusen svenskar voro samlade omkring sin
konung vid Elfsnabbens skär och under trumpetljud
och fanfarer bestego skeppen, som skulle föra oss
öfver hafvet, att på tysk jord kämpa för frihetens
sak. Då var jag ännu ung, blott tre och tjugo år,
och jag gick ut i striden såsom gemen man vid
det regemente, som fördes an af Quinti del Ponte,
en italienare, som till en tid åtnjöt Gustaf Adolfs
förtroende, men sedan lönade konungen med otack
och förräderi, såsom nogsamt kändt är af alla dem,
som varit med i kriget. Om hans förräderi och
trolöshet kunde jag hafva mycket att berätta.
Konungen knäböjde före affärden i allt folkets
åsyn på skeppsdäcket och bad. Alla följde vi den
store hjeltens exempel, nedkallande genom fromma
böner Guds välsignelse öfver oss sjelfva, men äfven
öfver de kära, som vi lemnade derhemma. En tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
