Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blå tornet i Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad det nu var, som gjorde honom tveksam, så
tycktes han snart hafva fattat sitt beslut, ty det
dröjde icke länge, förr än vi hörde det dofva
rasslandet af en nyckel, som vreds kring i ett rostigt
lås, och knappt hade våra öron hunnit uppfånga
detta ljud, förr än munkskepnaden var försvunnen
för våra ögon.
Nu stodo vi der, bedragna i vår väntan att
hafva kommit en vigtig hemlighet på spåren, och
vi tycktes icke hafva något annat val, än att
begifva oss hem till vårt qvarter och uppsöka våra
hviloläger. Medan vi ännu stodo och öfverlade
härom, hörde vi ropen från vallarne, då våra kamrater
aflöste hvarandra vid vaktombytet. Allt tycktes vara
lugnt och stilla och vår närvaro på denna plats
syntes helt och hållet öfverflödig.
»Ingenting mer att göra vid denna sak!»
menade min kamrat.
»Deruti vill jag gifva dig rätt, men det skulle
ändå vara nöjsamt att erfara, hvad den gamle
rucklaren — Gud förlåte mina ord! — har här att göra
i denna förklädnad...»
»Ja, och vid denna tid på dygnet.»
»Dock hoppas jag, att han ingenting företager,
som strider mot vårt och vår konungs väl, ty då...»
»Hvad menar du?»
»Jo, jag menar, att i så fall månde det vara
bättre, om vi toge den gynnaren i förvar.»
»Omöjligt!»
»Nå, är det omöjligt, så låtom oss återvända till
vårt qvarter!»
Detta förslag höllo vi just på att sätta i verket,
då vi plötsligt hörde ett vildt, genomträngande skri
från det blå tornet. Det var tydligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
