Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvad jag uträttade i Penkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föremål, som icke voro alltför långt borta. Vi
nedstego i gropen och krälade uppför dess andra sida,
så högt att våra ögon kunde öfverskåda vägen,
utan att vi sjelfve lupo någon fara att blifva
upptäckte.
Kroaterna tågade förbi. Det var en skara af
vid pass etthundra vilda sällar, hvilka voro på väg att
uppsöka sin befälhafvare, som med hufvudstyrkan
dragit bort i rigtning mot Pasewalk.
Emellan sig förde de fångar, som på det
ohyggligaste sätt plågades. Somliga piskades under de
ohyggliga varelsernas hånskratt, andra dignade ned
af trötthet eller kanhända blodförlust och måste
under sabelhugg och svordomar åter resa sig upp och
fortsätta marschen, för att efter några steg förnya
samma uppträde.
Jag kände, huru vreden steg mig åt hufvudet,
och var just i begrepp att störta upp och med mitt
från den föregående striden ännu blodiga svärd söka
befria åtminstone en af de arme. Men min kamrat
afhöll mig från denna dårskap, hviskande:
»Icke ännu!»
»Men när?»
»Snart!»
Medan detta hviskande samtal fördes, hade kroathopen
aflägsnat sig och snart dog såväl hånskrattet
som jemmern bort i fjerran.
»Väntar du flere?» sporde jag.
»Ja!»
»Af samma sort?»
»Du får väl se», anmärkte min kamrat med ett
bittert skratt.
»Kan och vill du inte säga mig, hvem du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
