Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvad jag uträttade i Penkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra, så att det blixtrade vida omkring. Mitt
svärd, som var af svenskt stål, höll och förblef helt,
men kroatens sprang med ett klingande ljud sönder.
Nu var han afväpnad, men karlen var både modig
och vig. Inom ett ögonblick var han mig inpå
lifvet, men jag var lika snabb i mina rörelser som
han. Det var hårdt emot hårdt. Vi brottades
länge.
Under tiden visste den återstående kroaten icke,
hvad han skulle företaga sig. Begagna sin sabel
kunde han icke, ty under det jag brottades med
hans kamrat, råkade han i fara att genom snabbheten
i våra rörelser lika ofta träffa vännen som
fienden. Gubben, min följeslagare, hade han icke
märkt.
En stund stod kroaten villrådig, men när han
plötsligt såg mannen med det hvita skägget resa
sig upp från den undersökning, han företagit med
sin systerson, menade han säkerligen, att han här
hade för sig en ny beväpnad fiende, hvarför han
flydde från stridsplatsen, så fort benen förmådde
fortskaffa honom.
Återstod således af alla de fyra kroaterna endast
den, med hvilken jag brottades. Det var en svår
dust, ty den gossen var både stark i armarne och
snabb i sina rörelser.
Slutligen blef jag dock hans öfverman och hade
den glädjen att se honom ligga, säkert bunden, vid
mina fötter.
Jag beslöt att taga fången med mig till svenska
lägret. Tvärsöfver hästhalsen band jag honom
säkert fast, och om den sammanböjda ställning, i
hvilken han måste tillryggalägga den långa vägen,
icke just var för honom så särdeles beqväm, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
