Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvad jag uträttade i Penkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medförde den dock den fördelen för mig, att jag
icke behöfde frukta, att fången skulle undkomma.
Gubben lade sin systerson på sina axlar och
tog afsked af mig med följande ord:
»Yngling! Du har i afton bevisat mig en dubbel
välgerning. Du har först räddat mitt eget lif
och sedan min systersons. Var öfvertygad, att du
icke skall blifva olönt. Hus och hem har jag i
dag sett uppgå i lågor. Fridlös skall jag irra
omkring till min graf. Mitt lif skall hädanefter vara
invigdt åt den heliga sak, för hvilken du under en
ädel konungs fana strider. Jag åter skall verka i
det fördolda. Farväl! Gud signe dig, yngling! När
du behöfver min hjelp, skall jag vara vid din sida».
Vi skildes åt.
Hvar och under hvilka förhållanden jag återsåg
mannen från Penkun, skall jag framdeles omförmäla.
Innan morgondagens sol belyste höjden, der det
svenska lägret befann sig, stannade min häst, svettig
och flämtande, utanför konungens tält.
Jag erhöll genast företräde, ty konungen hade
redan uppstigit från sin bädd.
»Nå, Flink, välkommen åter! Du håller ord,
som jag ser».
Så tilltalade mig den gode konungen.
»Herre konung! Hör, huru jag uträttat mitt
uppdrag.»
Derefter redogjorde jag för allt och slutade med
att omnämna fången, om hvars införande konungen
genast gaf befallning.
Konungen förhörde honom sjelf, medan jag
begaf mig till mina kamraters tält, der jag lät mig
den redan tillredda frukosten väl smaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
