Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Räddning i dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Räddning i dödsfara.
Vi gjorde med hvarje dag framsteg i Pommern.
De kejserliga besättningarna måste öfverallt vika för
de svenska vapnens magt. Landets invånare kunde
icke nog prisa de svenske krigarnes tukt och
ordning. Disciplinen var så sträng i vårt läger, att
ingen tilläts ostraffadt förolämpa de fredliga
menniskorna eller beröfva bonden så mycket som en sked
spanmål eller en höna. Alla sådana förbrytelser straffades
af Gustaf Adolf med största stränghet och hvar
och en, som tjenade under den svenske konungens
ärorika fanor, måste med penningar betala hvad han
begärde af Pomrarne. Följden häraf blef naturligtvis
den, att landets inbyggare gerna tjenade oss
efter förmånga och räknade oss för vänner, men
deremot afskydde de kejserliga trupperna, hvilkas
beteende hade mera likhet med röfvares och mordbrännares
än med det lugna, sansade uppförande, som
tillkommer soldater.
Under sådana förhållanden blef jag af konungen
sänd med bref och budskap till borgmästaren
och rådet i Pasewalk, en vid floderna Uker och
Randow belägen stad. Att jag blef mottagen med
glädje, är lätt att förstå, då man vet, att hela
Pommern ansåg Gustaf Adolf såsom en vän och
befriare.
På rådsalen hade jag just inför en samling af
vördnadsvärda gubbar redogjort för mitt uppdrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/prflink/0034.html
