Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Räddning i dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hela vår stad icke skall kunna hopskrapa femtio
daler, än mindre adertontusen».
»Så fån I skylla eder sjelfve för hvad som
kommer att hända.»
Öfversten gick raskt bort till fönstret, der han
med svärdfästet sönderslog en ruta. Genom detta
hål gaf han sannolikt tecken åt de nedanför
bidande kroaterna, ty inom en minut strömmade de
in i rådhussalen, hvarest de hemskaste scener nu
utspelades.
Borgmästaren greps af kroaterna. Deras smutsiga
händer bundo honom samman i krokig ställning
och förde honom bort. Samma öde drabbade
rådmännen och borgarne.
Förgäfves svängde jag mitt svärd. Då jag var
den ende, som egentligen tänkte på försvar, måste
jag naturligtvis snart blifva öfvermannad af så många.
Tre eller fyra, som med blodiga pannor lågo på
rådhusgolfvet, vittnade emellertid om min goda vilja.
Jag stred med förtviflans mod. Då hörde jag
den kejserliga öfverstens råa röst alldeles invid mig:
»Ha, det är en svensk! Gif dig på nåd och
onåd!»
Jag svarade icke, ej heller gaf jag något tecken
till att jag ärnade lyda tillsägelsen. Mitt goda
svärd dansade lika oafbrutet.
»Gören honom ingen skada!» befalde öfversten.
»Han måste gifva oss underrättelser om våra fiender.
Sedan skolen I gerna få hänga honom.»
Några kroater anföllo mig bakifrån. I samma
ögonblick erhöll jag ett svårt slag i hufvudet, så att
jag sanslös föll till golfvet.
Jag hade förlorat medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
