- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
39

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Räddning i dödsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När jag åter vaknade, befann jag mig i ett
mörkt rum, som att döma af luftens osundhet och
fuktighet tycktes vara en källare. Jag låg på golfvet,
och då jag räckte ut handen, mötte den endast
vatten och smuts. Det kalla vattnet trängde genom
kläderna och förorsakade en oangenäm kyla. Jag
reste mig derför upp och skakade smutsen af mig.

Genom ett fönster af ringa omfång, beläget uppe
vid taket, inströmmade ett sparsamt ljus. Småningom
vande jag mig vid halfdunklet, så att jag förmådde
urskilja föremålen. Dessa voro hvarken många eller
svåra att räkna. Golf och tak samt fyra väggar, det
var alltsammans. Icke en möbel, ej ens en stol eller
ett bord, var tillfinnandes.

Ingalunda vet jag, huru lång tid jag legat
afsvimmad på det gyttjiga golfvet i denna håla, innan
jag vaknade till sans. Fåfängt bemödade jag mig
att igenkänna, hvar jag befann mig. Förgäfves
lyssnade jag efter något ljud, som kunde vägleda mitt
omdöme. Allt var tyst och stilla. Icke ens en
vindsuck trängde till mitt öra. Lika fåfänga blefvo
mina bemödanden att uppnå den lilla fönstergluggen.
Den var belägen alltför högt upp och väggen var
alltför slipprig af fuktighet. Jag befann mig
inmurad i en graf, ur hvilken jag icke hade någon
utväg att fly. Min själ greps derför af samma
hemska, plågsamma känslor, som en lefvande begrafven
menniska måste erfara, när hon ur sin skendöd
vaknar upp i den trånga, luftlösa och qväfvande
kistan. Ångestsvetten bröt ut öfver hela min kropp.
Jag kände en qväfvande tryckning öfver bröstet.
Allt hopp syntes mig vara förloradt.

Alltför väl insåg jag, att kroaterna efter
fulländad plundring hade dragit bort och lemnat mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free