Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Räddning i dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de hvita lockarne. Naken och hophunden i
krokig ställning, skulle han föras bort. Äfven några
af rådmännen varsnade jag i samma belägenhet.
En ung och täck flicka kom skyggt smygande
längs efter gatan. Kanske sökte hon sin far och
mor. Kanske hade hon gått att forska efter sin
hjertans kär bland allt detta elände. Hon mötte
den råa hopen. Först hörde jag några ohyggliga
skämtord hagla öfver den arma jungfrun och jag
såg, huru rodnaden dervid uppsteg på hennes skära
kind. Sedan kastade sig en ryttare af hästen,
jagade ett ögonblick den unga flickan, grep henne,
band henne fast vid sadelknappen och förde henne
bort.
Jag måste åse allt detta och mycket annat
obeskrifligt elände, utan möjlighet att kunna hjelpa.
Hvad kunde också jag ensam uträtta mot så många
fiender?
Åter var gatan tom och vi kunde tänka på att
färdas vidare. Min kamrat i munkdrägten var den
förste som yttrade något:
»På sådant sätt förfäktar kejsaren sin sak,
hvilken han också säger vara Guds sak. Ve öfver allt
hyckleri! Guds vrede måste drabba dem, som ondt
göra.»
Jag var alltför upprörd att kunna svara.
Då sågo vi på afstånd en ensam ryttare, i
hvilken jag genast igenkände öfversten för kroaterna.
Han var, som sagdt är, ensam. Icke en enda af
hans folk syntes på hela gatan. Troligen ville han,
innan han drog vidare, öfvertyga sig om, att
ingenting mera fans att stjäla, ty han blickade
uppmärksamt omkring sig och lät hästen i sakta mak
färdas framåt. Nu varseblef han troligen ett ungt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
