Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, skynda!»
»Om jag någon gång med min tapperhet
bidragit till någon af edra härliga segrar, så vägra
icke bifall till min framställning.»
»Säg ut eder mening!»
»För Guds och den heliga jungfruns skull och för
eder egen krigsära, gif befallning om, att man upphör
med dessa våldsgerningar, dessa mord, denna...»
Tilly ristade sitt hufvud och sade leende, liksom
om hans ögon haft framför sig en fridfull tafla
af fröjd och lycka:
»Kom tillbaka om en timme, så vill jag se till,
hvad jag kan göra! Soldaten måste hafva någon
ersättning för sina mödor och faror.»
Emellertid förhärjades staden med oförminskadt
raseri. Det upphof sig en stark storm, som ännu
mera gaf fart åt elden, så att hela staden snart låg
i ruiner och Tilly sjelf måste, för att kunna hålla
sitt intåg i staden, under flera dagar låta några tusen
man rensa gatorna från spillror.
Jag tror visserligen, att Gustaf Adolf gerna
skulle hafva velat skynda det olyckliga Magdeburg
till hjelp, men de svårigheter, som kurfursten af
Brandenburg, Georg Vilhelm, genom sin obeslutsamhet
lade i vägen för Gustaf Adolf, hindrade
denne att i tid hinna fram till Magdeburgs
undsättning.
Men efter Magdeburgs förstöring tycktes all
krigslycka hafva vikit från den dittills segervane
Tilly. Detta visade sig snart vid Leipzig, der Gustaf
Adolf uppsökte honom för att leverera en afgörande
drabbning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
