Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den 16 September, dagen före det stora
slaget. Hela svenska hären, till hvilken äfven en
sachsisk armékorps hade slutit sig, stod lägrad vid
byarne Podelwitz och Seehausen, midt emot de
kejserlige.
Vi sysselsatte oss under förmiddagen med att
blankputsa våra vapen och i öfrigt göra oss redo
till den strid, som förestod, ty hvar man insåg, att
det var vår konungs mening att här inlåta sig i strid
med den hittills oöfvervinnelige Tilly.
Hela morgonen hade jag tänkt på, om det icke
skulle vara en möjlighet att intränga i fiendens läger
och kanske uppsnappa något af hvad der förehades
och af fiendens planer för den stundande striden.
Den tanken rann mig ständigt i hågen, att jag ju
derigenom skulle tjena min käre konung och den
sak, för hvilken han kämpade.
»Sannerligen», tänkte jag, »löpa icke vår konung
och vi alla en ganska stor fara, då vi nu inlåta oss
i denna strid. Ty om jag antager, att vi förlora
slaget (allting är ju möjligt), så skall det utan tvifvel
ske, att båda kurfurstarne, den af Sachsen och den
af Brandenburg, hvilka nu äro våra bundsförvandter,
skola vackla och troligen rent af öfvergå till de
kejserlige. Det finnes ingen beständighet, ingen
karaktersfasthet hos dessa ömkliga herrar. De vända
städse kappan efter vinden och efter oss eller vår
konung fråga de intet, ehuru vi våga lif och blod
och ära och egodelar för deras egen sak. Om jag
således tänker mig möjligheten att vi i morgon
eller öfvermorgon blifva slagna, så skola vi stå
alldeles ensamma, och att såsom en slagen fiende
befinna sig på fiendtligt område, det är en ställning,
som jag hvarken unnar min konung eller mig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
