- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
74

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och började långsamt åter höja det, ända till dess
det var rigtadt rakt på mitt hjerta. Då tryckte han
af, men geväret — klickade. Helt kallblodigt spände
han hanen å nyo och sigtade åter. Då, gode
vänner, kände jag någonting, som icke kunde vara
annat än rädsla. Ja, jag försäkrar er, att det var en
förfärlig ställning. Också började jag ropa så
förskräckligt, att befälhafvaren kom springande upp
på vallen och hastigt befriade oss ur vår oangenäma
ställning.»

Ingen af oss, utom Kraft naturligtvis, gjorde
åtlöje af Modigs fruktan, ty vi förstodo alla
skilnaden mellan att möta döden på slagfältet, der den
kommer öfver en oförberedt, eller att på detta sätt
tum för tum skåda förberedelserna till sin egen
hädanfärd, och vi förklarade alla, att vi i samma
ställning troligen skulle känt oss intagna af fruktan.
Men Kraft ville icke för sin del godkänna detta.

När vi slutat samtalet öfver Modigs berättelse,
var det Stolts ordning att förtälja sin historia. Det
skedde också på följande sätt:

»Om jag undantager ett enda tillfälle, så kan
jag med sanning säga, att jag aldrig känt någon
fruktan, och I veten, om jag någonsin i striden
visat någon farhåga. Händelsen tilldrog sig under
den tiden, då vi lågo inqvarterade i Stettin. Jag
hade blifvit inqvarterad i ett hus, hvars egare (jag
tror han varit mjölnare) nyss aflidit. Naturligtvis
blandade jag mig om aftonen bland hopen, som
af nyfikenhet kommit för att »se liket». Jag tänkte
icke vidare på den döde, utan lade mig i ro för
att sofva. Man hade tillredt en enkel bädd åt mig
i det rum, der mjölnaren i lifstiden hade brukat
mestadels uppehålla sig. Jag sof som man sofver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free