- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
75

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när man är trött och utmattad af strapatser, då jag
plötsligt väcktes deraf, att någon med högt buller
öppnade dörren till mitt rum. O fasa! Hvem såg
jag? Jo, ingen annan än den döde mjölnaren, 0hvilken
inträdde klädd i sin liksvepning och långsamt
vandrade öfver golfvet. Då bekänner jag, att jag
blef rädd och att jag kände en viss fruktan, att han
skulle komma bort till mig. Snart lösgjordes jag
dock från min förtrollning och en fasa, hvilken jag
tyckte ville komma mina lemmar att stelna. Ty
knappt hade jag i det klara månskenet sett den döde
sätta sig ned vid ett bord, förr än röster hördes
utanför och allt husfolk kom in, medförande ljus. Nu
blef saken förklarad. Mjölnaren hade varit skendöd,
men under natten uppvaknat frisk och sund, och
till bevis på, att han var fullkomligt frisk, kan jag
förtälja, att han, när jag tog afsked, drack i mitt
sällskap ett glas godt Merseburgeröl.»

Vi skrattade godt åt Stolts berättelse, icke åt
hans rädsla. Derefter var det Spjuts tur och ordning.

»Min födelsesocken hade långliga tider saknat
ringklocka i stapeln, af hvad orsak kan jag icke med
säkerhet förtälja, såvida man icke får tro den i
socknen allmänt gängse berättelsen, att konung Gustaf
Vasa, stor i åminnelse, hade tagit den gamla
klockan ifrån oss för att med den och många andra
dylika betala rikets skuld till Lübeckarne. Vare nu
dermed huru som helst, så är likväl säkert, att
stapeln länge hade saknat klocka och att en sådan
först i min ungdom blef anskaffad. Naturligtvis voro
alla nyfikna att se den och folket strömmade dit,
för att taga den i betraktande. Äfven jag hade en
gång kort före högmessans början begifvit mig upp
i tornet af idel nyfikenhet, för att skåda, huru en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free