- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
81

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade först hoppat uti, och Kraft hade, i sin ifver
att upphinna fienden, skyndat efter.

Men detta, ehuru vådligt nog i och för sig sjelf,
var likväl icke det värsta. Ställningen gjordes
ännu mera förskräcklig för Kraft derigenom, att han
på samma gång var nära att, bokstafligen taladt,
brinna upp. På den osäkra mark, der han befann
sig, växte ett frodigt gräs och en hel del torra grenar
och andra vindfallen lågo kringströdda här och der.
Nu hade troligen vid det plötsliga uppbrottet, då
vi blefvo angripne, någon händelsevis kommit att
med foten kringsprida en eller annan brand af den
eld, omkring hvilken vi sutto. Denna brand hade
antändt gräset och de torra grenarne på det ställe,
dit Kraft och hans fiende under stridens hetta hade
förirrat sig, och då nu jag och de öfrige kamraterna
tillskyndade på grund af hans rop, hade elden
redan fattat i hans kläder, under det att han kände,
huru hela kroppen för hvarje ögonblick sjönk allt
djupare. Redan kunde man icke se af honom mera
än den öfre hälften af bröstet samt armar och
hufvud, men ... milde Gud! hvilket hufvud! Ögonen
trängde ut ur sina hålor af fasa, håret, vildt och
kringfladdrande, hade redan fattat eld och han
bemödade sig förgäfves att åt sig rädda denna
prydnad. Knappt hade han släckt elden med sin hand
vid den ena sidan af hufvudet, förr än en ny gnista
antände det vid den andra. Kraft var uppenbarligen
rädd och derpå kan man icke undra. Med en
röst, som genom ansträngningen fick en anstrykning
af heshet, ropade han ideligen:

»Hjelp! Hjelp! Hje-e-e-elp!»

Ingen af oss kunde hafva önskat Kraft en mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free