- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
82

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passande upptuktelse för det öfvermod, hvarmed han
nyss förut hade beskrattat och hånat oss för det vi
någon gång i vårt lif hade känt oss beherskade af
fruktan. Likväl hade vi ingen tid att hängifva oss
åt betraktelser af denna art. Snar och kraftig hjelp
var af nöden, om vi icke skulle se vår eljest käcke
kamrat förbrinna inför våra ögon eller lefvande
nedsjunka i en fasaväckande graf, som tum för tum drog
honom allt djupare ned.

Med förenade krafter lyckades det oss att
framsläpa en stor trädstam, hvilken, kullfallen och torr,
låg i närheten. Denna trädstam sköts med stor
möda ut till de båda nödstälda och vi hade snart
den glädjen att hafva räddat två medmenniskors lif
från en ryslig död. Att den ene var en fiende,
det minskade icke vår glädje. Då först erinrade
jag mig, att jag sjelf hade lemnat en fiende qvar i
moraset och att måhända denne, hjelplös och
förtviflad, hade ljutit döden under tusende qval. Jag
kände liksom samvetsoro häröfver och gaf mig icke
någon ro, förr än jag hade undersökt förhållandet.
Min oro var dock öfverflödig, ty jag träffade honom
ännu vid lif, och äfven han blef räddad.

Tapper var en ärlig kamrat, hos hvilken jag
aldrig, hvarken förr eller sedan, kunnat upptäcka
några anlag till att vara elak, men jag menar, att
jag kommer sanningen ganska nära, om jag påstår,
att det var med en viss elakhet, som han en stund
derefter, då vi på nytt hade intagit våra platser
kring lägerelden och intogo en måltid, i hvilken
äfven de båda fångarne fingo taga del, leende sporde
Kraft:

»Nå, din kraftiga vilja hindrade dig icke den
gången från att blifva rädd?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free