- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
86

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig i en liten kammare, der de knappast kunde se
hvarken sol eller måne.

En afton, sedan vi hade lagt oss till ro och
jag trodde mig ensam ligga vaken, märkte jag en
ovanlig rörelse i den vrå, hvarest Mathias hade sin
plats. Länge behöfde jag icke undra öfver orsaken
till detta buller, förr än det blef mig klart, att karlen
var i färd med att stiga upp.

»Ah!» tänkte jag vid mig sjelf. »Nu skrider
han säkerligen till utförande af de ting, som han
grubblat öfver alltsedan den dagen, då konungen
rättvisligen näpste honom.»

Naturligtvis ville jag icke låta honom märka,
att jag var vaken och att jag iakttog hans
förehafvande. Derför började jag ock efterhärma en
sofvandes snarkningar, sålunda deltagande i den
afskyvärda musik, hvilken mina verkligen sofvande
kamrater redan en lång stund åstadkommit genom
liknande ljud.

Ljudlöst klädde han sig emellertid och lika
ljudlöst öppnade han dörren och försvann i det
utanför rådande mörkret. Knappt hade han dock
hunnit stänga till dörren efter sig, förr än äfven jag
skyndade upp, klädde mig inom några sekunder,
grep mitt svärd och min musköt samt ilade ut. Då
jag utkom, hade han ännu icke hunnit trettio steg
ifrån stugan, och det var mig derför lätt att höra
ljudet af hans fotsteg och sålunda blifva förd i
hans spår.

Så tyst som möjligt närmade jag mig honom,
till dess jag kunde tycka, att jag var honom på
tio steg nära. Då antog jag samma långsamma fart
som han, så att jag alltjemt skulle följa honom på
detta ringa afstånd. Natten var kolsvart, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free