Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunde icke rätt afgöra, hvilketdera det var —
hindrade mig att se de personer, som befunno sig
nere på ladans botten. Mängden af foder var så
stor, att jag nu måste krypa ända upp under
takåsen, för att komma så långt in i byggnaden, att
jag kunde se någonting af hvad som der tilldrog
sig. Dock hörde jag redan nu ljudet af menniskors
röster.
Så ljudlöst och tyst, som det var en menniska
möjligt, kröp jag på händer och fötter öfver
foderförrådet längre in i den hemlighetsfulla ladan. Mer
än en gång törnade jag med ryggen emot sjelfva
ryggåsen eller mot takspanten, men lyckligtvis
förorsakades deraf icke något buller, som kunde vara
märkbart nedifrån, i synnerhet som man der
samtalade.
Snart var jag framme vid den punkt, hvarest
foderförrådet slutade, och här kunde jag blicka ned
på de menniskor, som hade valt logen till sin
samlingsplats. Det var icke förenadt med någon
svårighet att igenkänna dem. Till och med deras namn
voro mig bekanta. En skara af omkring etthundra
karlar sutto på blotta golfvet kring logens väggar
och här och der på golfvet. Jag igenkände i dem
en stor mängd af de utländingar, som tjenade i
Gustaf Adolfs krigshär.
Då jag framkom till den plats, der jag kunde
taga scenen nere i logen i betraktande, hörde
jag en gammal skäggig italienare yttra sig på detta
sätt:
»Du har låtit oss komma hit, och nu fordra vi
af dig, Mathias, att du ofördröjligen säger oss, hvad
du åsyftar med denna sammankomst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
