Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nycklarne, hvilka med ett skramlande ljud föllo till
golfvet.
»Hvarthän, Mathias?» sade jag lugnt.
»Jag har intet ondt gjort», stönade han nästan
ohörbart, ty min hand klämde hans strupe temligen
omildt.
»Naturligtvis!» sade jag. »När gjorde du väl
någonting, som kan kallas ondt? Att plundra, anstifta
brand, mörda och skända qvinnor, det är ju något
godt i dina ögon? Icke sant?»
»Det har jag aldrig sagt!»
»Inte? Åh, du är så oskyldig som ett nyfödt
barn.»
»Ja!»
»Du borde längesedan gifvit dig till
katolikerna. Du hade då för lång tid tillbaka varit
upptagen bland helgonen, såvida du icke föredragit
påfvestolen framför helgonglorian.»
»Aj!»
»Åh, jemra dig icke! Ännu är leken icke mera
än påbörjad och det lärer nog blifva värre för dig.
Kan du säga mig, hvar de upländske och småländske
ryttarne hafva sina hästar? Du förstår väl min
fråga?»
»Nej!»
»Inte? Nå, då kanske du vet bättre besked på,
om Tilly tager emot några öfverlöpare i sin här.»
»Aj! Släpp mig!»
»Nej, dertill är du mig för mycket kär!»
»Du qväfver mig!»
»Åh, dermed är ingen fara!»
»Aj!»
»Tig då stilla en gång! ... Kan du möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
