Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fiendtliga anslag, som misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men konungen värdigades icke åhöra hvad
främlingen kunde hafva att svara på den framstälda
frågan, utan yttrade:
»Öfverlöpare och andra, som kunnat öfvergifva
den fana, hvilken de en gång svurit trohet, äro mig
ett vederstyggligt folk, men låt höra....! Måhända
kan du gifva goda skäl för ditt förräderi mot de
kejserliga?»
Nu må man tro, att karlen med både fräckhet
och glädje begagnade sig af tillåtelsen att sätta sin
tunga i rörelse.
»Det är förvisso en sanning», sade han, »att i
Tillys här lider man allt sedan slaget vid Leipzig
af all upptänklig brist. Många af oss hafva under
flera dagar knappast haft en beta bröd, hvarmed vi
kunnat stilla magens kraf, och det är hårdt att
hungra, nådig herre! Dessutom har jag såsom god
protestant aldrig kunnat förlika mig med att kämpa
för kejsaren och låta utgjuta mitt blod för de
katolskes sak. Detta, herre konung, bestämde mig
slutligen för att fly och erbjuda eder, kämpen för
den rena, evangeliska tron, min arm och mina
tjenster.»
»Du lägger dina ord väl», genmälde konungen,
»men näppeligen lär du kunna öfvertyga mig om,
att du såsom protestant haft tillräckliga skäl att
redan så länge strida mot dina trosförvandter och
bröder.»
»Mägtige konung och store anförare öfver den
tappraste krigshär i verlden! Redan då, när detta
olyckliga krig utbröt, befann jag mig i kejsarens här
och har hittills tvekat att bryta den trohetsed, som
jag hade svurit det kejserliga banéret. Men jag
kunde icke tysta mitt samvetes rop och så...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
