- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
122

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samhällsställning och dess fördelar, åter en annan skara
till hem, som strålade af öfverflöd och ett bord,
som dignade under kostbara rätter. Det var
naturligt, att dessa tankar skulle i min själ väcka
minnet af mitt eget lilla hem derborta på andra
sidan det blåa hafvet. Jag såg så klart framför
mig det lilla huset med de i rödt målade väggarne,
den starka gårdsgrinden, äppleträden, grönskande
utanför fönstren och liljorna i den lilla
blomsterrabatten, som min far med så mycken kärlek och
skicklighet omhuldade. Jag såg den evigt gröna
furuskogen höja sig majestätiskt der bakom och den
lilla spegelblanka insjön vid dess sida, alltid skön,
men härligast, när den belystes af aftonrodnadens
rosenfärgade skimmer. I stugan såg jag min fader,
min moder, syskonen, drängarne och de öfriga
legohjonen samlade kring brasan, ja, jag tyckte mig
höra dem tala om mig och de andra, som voro ute
i kriget, undrande, huru det månde hafva gått oss,
om vi lefde eller måhända längesedan hvilade i den
främmande jorden. Jag tyckte mig se min moder
borttorka en tår ur ögonvrån vid tanken på möjligheten,
att jag icke mera funnes bland de lefvandes
antal och att hon kanske aldrig mera skulle få den
glädjen att trycka min hand eller sluta mig till sitt
trofasta modershjerta.

Huru länge jag stod under portalen, dold af
dess skugga, vet jag icke att säga, men visserligen
månde det hafva varit ett par timmar. Slutligen
lemnade jag med en suck tanken på hemmet och
de kära, som det inneslöt, erinrande mig, hvarför
jag befann mig på detta ställe och att munken ännu
icke hade visat sig. Ehuru tiden blef mig lång,
beslöt jag att ännu icke öfvergifva min post, viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free